Från webbsidan för ledningskvalitet: www.inutsikt.se

"On misdirecting management" (Strategy & Leadership nr 5, 2002)

Artikeln är en svidande uppgörelse med våra mest kända management-guruer, som Tom Peters, Stephen Covey och Gary Hamel. De anklagas för att sprida plattityder, baserade på obefintligt eller tillrättalagt forskningsunderlag och att inga mätningar eller bevis finns för att deras råd är verkningsfulla. Varför är de så populära? Det kan inte bara vara underhållningsvärdet man betalar dyrt för. Författarnas (Barabba, Pourdehnal, Ackoff) svar är osäkerhet plus lathet. Det är lättare att anamma en slogan än att tänka hårt på verkliga problem.
Föga förvånande rekommenderar de mer systematiska tillvägagångssätt, men först en grundlig analys av problemen och de ändringar man vill åstadkomma.
Inutsikts kommentar:
Det finns ett släktskap mellan karismatiska guruer och det karismatiska ledarskapet (se tidigare temaartikel) som båda går ut på att det ytliga alltför ofta får skymma verkliga problem och långsiktigt hållbara lösningar. Att utveckla ledningskvalitet innebär ofta en viss kulturförändring och sådant kräver tid och uthållighet, inte snabba patent-fixar.
Kritiken ska väl i första hand inte riktas mot dessa gurus, även om de predikar självklarheter, utan mot de företagsledare som saklöst anammar deras koncept, men sedan inte förmår omsätta dem i någon praktisk handling. Jag kan personligen leva med att en metod inte är korrekt vetenskapligt underbyggd, om den visar sig vara praktiskt nyttig och ger reella förbättringar.