Från webbsidan för ledningskvalitet: www.inutsikt.se

Tröst för dig som nobbades av Ericsson.

Dagens Industri: Debatt 23 september 2006. Av Härje Franzén

(Bakgrund: DI hade dagen innan beskrivit Ericssons trainee-program som samlat 2700 sökande, många med dubbla akademiska examina.)

Om du är en av de 2680 som sökte Ericssons trainee-program men inte kom med, ska du ändå inte vara alltför avundsjuk på de 20 som antogs och som DI skrev om igår. De var säkert högt kvalificerade personer och någras namn kommer nog att synas i Ericssons och andra ledningar i framtiden. Men kanske insåg koncernen också dina talanger och erbjöd dig en annan plats– något som kommer att leda dig lika långt som många av de utvalda. Om inte annat har du fått ta del av en förnämlig rekryteringsprocess och blivit skickligare nästa gång du söker ett karriärjobb. Minns den också när du nått en position som innebär att du själv ansvarar för en viktig ledarrekrytering.

Hör du till dem som inte drevs med i examensinflationen och satsade på dubbla akademiska betyg; då har du kunnat utnyttja flera år att samla praktisk arbetslivserfarenhet. Det kan visa sig vara mer värt för din framtida mognad och utveckling. Ledarskap handlar om relationer med många slags människor och skolbänken är inte den mest effektiva platsen att utveckla sådana förmågor.
Mentorer är bra, men inget går upp emot att arbeta tillsammans med en bra chef. ”Det spelar ingen roll vad jag jobbade med, det som förde mig framåt var att ha framstående chefer som engagerade sig i mig och själva var starka förebilder” sa en person efter en lång och framgångsrik karriär. Skaffa dig en bra chef!
Se till att komma till en organisation som satsar lika starkt på ledningskvalitet över hela linjen och på allt chefskap, inte bara på ett väl synligt elitprogram. Tjugo personer som ska tillföra nytt blod låter bra, men hur mycket satsar man på de över 4.000 chefer som redan finns i organisationen? Kan en verksamhet behålla och öka sin livskraft utan delaktiga medarbetare, och kan man få sådana om inte alla chefer brinner för utvecklingen?

Till sist: det finns många slags karriärer – inte bara dem som går fort och i en enda riktning: uppåt. De utbrända chefer och de som bittert klagar över att deras insatser inte längre värderas har ofta för tidigt mött krav på kompetens de inte haft tid att samla på sig. Det är banalt men tål att upprepas att den som ser till att trivas och göra ett bra jobb i många olika sammanhang kommer att kunna se tillbaka på en lyckad ”karriär”, präglad av många sidledsförflyttningar. Och varför inte snegla på de många kvinnor som av val eller nödvändighet inte gett 150 procent på jobbet under de första åren, men som återkommit mognare i en ”andra andning” och snabbt avancerat och fått erkänsla som dugliga och högt respekterade chefer?